Cykling mitt i livet blomstrar och enligt ny forskning från British Heart Foundation (BHF) cyklar nästan hälften (44%) av brittiska kvinnor i åldern 34-60 år nu, med nästan en fjärdedel (24%) som är angelägna om att komma igång.

Det kan ha varit ett område som tidigare dominerades av vad som blev känt som "MAMILS" - alltså medelålders män i Lycra. Men nu finns det ett växande antal kvinnor i samma åldersdemografi - MAWILS, så att säga.

Det återspeglar bredare trender mot förbättrad kondition, välbefinnande och empowerment för kvinnor mitt i livet, säger BHF.

Trots det växande intresset är kvinnor fortfarande underrepresenterade i cykeltävlingar, till exempel välgörenhetsorganisationens 54-mile London to Brighton Bike Ride, där det kvinnliga deltagandet har stannat på 25 % sedan 2016.

I takt med att fler kvinnor upptäcker de fysiska och känslomässiga fördelarna med cykling kommer det fram berättelser om hur denna sport förändrar livet mitt i livet. Möt några av de kvinnor som har funnit frihet, vänskap och kondition genom cykling.

"Jag njuter av den nyvunna friheten att kunna hoppa upp på min cykel

Credits: PA;

Anne-Marie Salmon från norra London kunde inte cykla före 49 års ålder - och började cykla för allra första gången i mars 2025.

"Jag skaffade en Peugeot Premierelle under pandemin och var fast besluten att lära mig cykla", säger hon. "Men det ena ledde till det andra och det blev inte riktigt av.

"I mars bestämde jag mig för att ta ett par gratis cykellektioner som kommunen erbjöd, med JoyRiders Britain CIC. De var fantastiska på att lära mig grunderna, inklusive cykelkontroller och att ge mig självförtroende att försöka med handsignaler, vilket jag aldrig trodde att jag skulle klara av och jag lär mig fortfarande mycket."

Salmon snubblade sedan över en grupp inspirerande kvinnor från Women of Colour Cycling Collective (WCCC) - ett nav för att skapa kontakter mellan kvinnor från den globala majoriteten och icke-binära personer i Storbritannien och samtidigt minska hindren inom sporten - och säger att det var så inspirerande att se vad de höll på med och vilka utmaningar de tog sig an.

"De är mina ultimata cykelmål och utan dem skulle jag aldrig ha genomfört BHF London to Brighton Bike Ride", säger Salmon efter att ha avverkat cirka 40 av de 54 milen.

Hon säger att cyklingen har gett henne en känsla av frihet och självförtroende. "Om jag nu behöver ta mig någonstans är mitt första val när jag kollar Google Maps alltid cykelvägen för att se om den är möjlig att genomföra", säger hon.

Även om hon fortfarande har en hel del kvar att göra när det gäller att arbeta med sitt självförtroende skulle hon "gärna vilja träna mer och försöka sig på andra evenemang och lopp". "Jag skulle också gärna vilja lära mig mer om cykelunderhåll. Men just nu njuter jag av den nyvunna friheten att kunna hoppa upp på cykeln och ta mig från A till B utan att behöva förlita mig på kollektivtrafiken.

"Jag håller också med om det arbete som WCCC gör när det gäller att försöka minska de hinder som kvinnor och icke-binära personer som tillhör den globala majoriteten möter inom cykling. Och om jag genom att cykla uppmuntrar andra, då har jag hjälpt den rörelsen på något sätt."

"När jag sätter mig på cykeln känner jag mig bara helt fri och frigjord

Carla Francome från norra London cyklade mycket som barn och även när hon var i 20-årsåldern, men efter att ha fått två barn slutade hon cykla på ungefär ett decennium. Den 47-åriga kvinnan förklarar att hon då började driva kampanjer kring användningen av trottoarer, eftersom bilisterna körde upp på dem alltför ofta och orsakade störningar. "Jag brukade stå utanför och hålla upp en skylt med texten "Det här är en trottoar", som blev viral på Twitter", säger Francome.

"Det hände när jag var ungefär 44 år, och i det skedet uppmanade folk på nätet mig att ta fram min cykel, så jag började cykla igen", säger hon. "När jag började igen var det fantastiskt. Mina barn var sex och åtta år gamla och det var alltid svårt att ta sig ut ur huset. Men när jag plötsligt satte mig på cykeln kände jag mig helt fri och befriad.

"Jag minns att innan jag började cykla kände jag mig faktiskt gammal, fransig och medelålders, men när jag plötsligt cyklade nerför trottoarkanter kände jag mig ung igen. Det kändes som att jag kom tillbaka till min sjuåriga jag på en BMX."

Allt detta ledde till att Francome började cykla mer och mer, bland annat under sin två timmar långa pendling till jobbet varje dag, publicerade sin resa på sociala medier och gjorde en cykeltur i Alperna. "Jag blev allt piggare och starkare och såg verkligen en skillnad på mig själv. Jag kände mig stolt över min kropp och som kvinna kändes det viktigt. Jag började bära finare kläder igen, läppstift, och allt det gav mig ett annat självförtroende."

"Jag känner mig så mycket piggare än jag någonsin gjort i hela mitt liv

"Under nedstängningen cyklade jag med min familj och vi kunde knyta an till varandra och få motion utomhus i det fina vädret", säger Erika Parker, 54, från Bournemouth. "Vid den här tiden var jag i slutet av 40-årsåldern och hade inte cyklat särskilt mycket tidigare. Men när avspärrningarna lättade sa några av mina väninnor att de gärna skulle cykla med mig och vi hade en hel del gruppturer.

"Vi började sedan delta i organiserade cykellopp, vilket naturligtvis krävde träning och fler turer med mina vänner. Det blev bara en riktigt rolig upplevelse och nu känner jag mig så mycket piggare än jag någonsin har gjort i hela mitt liv.

"Jag har aldrig varit snabb, men på sådana här evenemang spelar det ingen roll. Det handlar bara om att njuta av det och den där enorma känslan av att lyckas som man får när man kommer i mål och får medaljen."